Om Linda

Linda Letelier Hansson

 

Mat är kärlek, mat är gemenskap, mat är kultur och historia, mat är livsnödvändigt...

 

I min familj börjar vi redan vid frukost att prata om vad vi ska äta till lunch och middag. Det kan vara allt ifrån långkok till en snabbt grillad chorizo, soppor, burgare eller bruna bönor och fläsk.

 

När jag växte upp tillbringade jag mycket tid i köket, speciellt med min farmor, som bodde med oss i 3 år under min uppväxt. Men även med min mormor när jag tillbringade helger och lov hos henne och morfar. Så länge jag kan minnas har jag gärna hängt i köket.

 

Otroligt fina barndomsminnen präglar min uppväxt. De allra flesta är förknippade med mat. Jag minns oerhört starkt när mamma och pappa packade bilen med kaffe, bredda mackor, hemgjord potatissallad, grönsaker i små lådor till olika sallader och en grill och körde till Tävelsås, till en liten sjö, i närheten där vi bodde i Småland. Vi spenderade hela dagen där, badade, läste böcker, fikade, badade och lite senare på eftermiddagen tände pappa grillen och viftade omsorgsfullt för att få till rätt glöd. Ibland kom det fler vänner dit, helt oplanerat. Ofta stiftade jag nya bekantskaper som jag bjöd in till vår filt på en macka eller ett äpple och ibland var det bara vi och en hel sjö för bara oss.

 

 

Eftersom min farmor Teresa, som kom från Chile, inte pratade så bra svenska, följde jag i princip alltid med henne till affären för att hjälpa henne med inhandlingen, vilket ofta resulterade i att jag fick tolka och hjälpa henne att hitta de råvaror hon behövde.

 

Då jag endast var kring fyra fem år var det inte helt lätt alltid. Vi hade en underbar kassörska i affären, Gun, som gladeligen öppnade kryddpåsarna, som var i papp och dolde kryddornas utseende, för att lista ut vilken krydda det var som farmor Teresa behövde. Väl hemma satte farmor igång med matlagningen, som ofta tog hela dagen att förbereda. Grönsaker skulle skalas, stekas och kokas långsamt till fantastiska soppor och grytor med alldeles ljuvliga dofter och smaker. Bröd bakades det hela tiden. Hon smälte lite smör och värmde mjölk och vatten och blandade med salt och jäst. Sen bara stjälpte hon upp en hel mjölpåse på den rostfria diskbänken och blandade ”salmueran”/vätskeblandningen till en smidig deg, för att jäsas och bakas.

 

Även i Valparaiso följde jag med min farmor till torget för att köpa färsk fisk, grönsaker och frukt. Jag fullkomligt älskar dofterna, färgerna och livet på marknader. Jag minns starkt att man aldrig kunde se maken till så stora avokados i Sverige, som det fanns i Chile. Dofterna och smakerna från solmogna frukter och grönsaker som sakta fått växa till sig, slår allt!

 

Underbara dofter spreds i hela kvarteret när farmor kokade saft på de gula plommonen som växte i hennes trädgård. Hon serverade saften iskall, med små bitar av plommon som fick ligga kvar och simma runt med isbitarna, en stekhet januaridag i den gassande solen.

 

 

 

 

På bilden är hela familjen Fryxell samlad; mamma Margareta, jag, mormor Mary, bror Jonas, kusinerna Josefin och Jens, morbror Per och morfar Åke.

 

 

Farmor Teresa har lärt mig de smaker som tillhör det latinamerikanska köket, men även många klassiska italienska och franska recept, som ingick i hennes matlagning. Till det chilenska köket hör ”casuela”, soppa som kan varieras med kyckling, fisk, skaldjur och kött, ”charquícan” en gryta med kött och en massa grönsaker däribland pumpa och majs, ”pastel de choclo” en majsgratäng med kyckling och naturligtvis ”empanadas” chilenska piroger, bland många andra rätter.

Mormor Mary har lärt mig alla grunder i den svenska husmanskosten, åtminstone det allra viktigaste, att en nypa salt och en nypa socker förhöjer det mesta i matlagningen.

 

Hos mormor var det alltid kutym att först ta en kopp kaffe och ”grovdoppa”, när vi anlände, vilket helt enkelt innebär att man fyller magen lite och snackar en stund vid ankomsten. Under tiden stod maten och puttrade på spisen. En av mina absoluta favoriter är helstekt fläskkotlett med katrinplommon, potatis och gräddsås. Hennes gräddsås smakar alltid lika perfekt och jag äter den rätt ofta skedvis, om det finns någon sås kvar efter att alla ätit. Mina barn tycker att gamlamormors köttbullar är de absolut godaste som finns! De är alltid exakt lika gott kryddade, exakt lika stora och faten gapar alltid lika tomma när det är köttbullemiddag!

 

Hennes kanelbullar, som för övrigt inte innehåller kanel utan fint riven mandelmassa är fantastisk goda och saftiga. Sötsaker är inte riktigt det jag prioriterar i matväg, men mormors bullar kan jag inte motstå. Kanske för att de inte är så fruktansvärt söta! Jag har fått receptet och jag följer det slaviskt, men de blir aldrig lika goda som mormors!

 

Mormor Mary och morfar Åke har alltid funnits vid min och familjens sida och stöttat oss på alla sätt.

 

 

 

Movitz, vår förstfödde son fick oss att köpa en hushållsassistent och vi bestämde oss för att laga all barnmat själva. Inga tillsatser, konserveringsmedel, utan fina råvaror och helst ekologiskt, så långt det gick. Rätt tätt inpå fick vi Dag och Ruben och då fanns det inga alternativ mer än att laga allt själv till dem. Ibland fick jag lite trötta kommentarer om hur jag orkade hålla på, men jag tyckte det verkade jobbigare att släpa hem lådvis med barnmatsburkar. En gång i veckan, oftast på söndagar lagade jag två stora grytor med barnmat som jag frös in och det räckte gott och väl hela veckan och lite till.

 

Killarna har alltid varit med i köket och idag är det en självklarhet för dem att laga mat. De har dessutom önskat att få en egen dag att laga mat själva. Då gör de alltid 3-rätters och gärna på ett tema, som t.ex. svensk husmanskost, thai, amerikanskt ...

 

Nyligen har vi fått två små tillskott till i familjen, Henry och Chaplin och vi hoppas att de också ska vilja hänga med oss i köket!

 

Jag stormtrivs när alla samlas hos oss, vänner och familj, över en bit mat. Varje sommar har vi en stor fest där alla äter och dricker gott och umgås, men även under resten av året har vi mycket folk i huset och ofta lagar vi maten tillsammans. Det är så härligt!

Följ med mig i min vardag, min matlagning, på fester och vid högtider, så lagar vi mat tillsammans!

 

Här är hela familjen Letelier Hansson samlad;

Linda, Chaplin, Christopher, Henry, Ruben, Movitz och Dag

Min mamma arbetade som invandrarlärare under hela min uppväxt och jag skulle säga att vi genomsnittligt blev hembjudna till hennes elever varannan månad, om inte mer.

 

 

Mat från världens alla hörn stod på menyn; Indien, forna Jugoslavien, Iran, Irak, Jordanien, Grekland, Afghanistan, kurdisk mat och mycket mer. Jag tyckte det var så spännande med alla nya smaker och frågade alltid hur de tillredde maten och vad de använde för kryddor.

 

Vi fick sitta på golvet och äta, grilla shishkebab i trädgården och äta med händerna direkt från stora fat. Alla dessa erfarenheter har också influerat min matlagning.

 

När jag flyttade hemifrån och började plugga i Lund så var det naturligt att äta på alla studenthak som erbjöd god och framförallt mycket prisvärd mat.

 

Hade jag ätit en stadig lunch kunde det hända att det fick bli en tallrik havregrynsgröt på kvällen eller en kopp te och någon knäckemacka. Men på helgerna blev det alltid ordentliga middagar med några vänner i mitt hem. Min paradrätt var citronkycklinggryta gjord i lergryta med en massa grönsaker och ris. Det är för övrigt den rätt som jag helst av allt ha velat äta varje dag, de gånger jag varit gravid! Otroligt god och näringsrik!

 

Copyright © All Rights Reserved